Alla har drömmar och önskningar,men alla kan inte uppfylla dom.
Alla har förväntningar, ibland dåliga och ibland för bra.
Varje gång man gör en bra sak tänker man alltid efteråt på hur allt hade kunnat bli bättre, aldrig är det så perfekt som man vill. Det blir aldrig precis som man själv skulle vilja ha det. 
Och jag har insett att för bra självkänsla och förväntningar leder till något sämre ju mer positiv man är.
Och dåliga förväntningar leder till något mycket bättre än tänkt ju mer negativ man är. Är det inte konstigt? Att har man varit negativ och det har lett till något bra så börjar man ju alltid bli positiv om saken, men det är ju då allt sjunker, det är då man förlorar. Jag hör hela tiden, ge aldrig upp hoppet, och egentligen säger jag så själv, men just idag, denna kväll, har jag insett att varje bra steg man tar går alltid ett trappsteg neråt, jag förstår det inte själv. Det kanske inte är så för andra, men kanske det är så, att jag är den positiva tjejen som går runt och ler, men också den tjejen som alltid går snett..